éternel, instant, présent

har gått och lagt mig med örhängen på, o-avsminkat ansikte och alldeles för mycket cheesecake i magen.
jag saknar att skriva, men när jag inte skrivit på länge vet jag liksom inte var jag ska börja. om jag ska ta igen det som jag missat eller om jag bara ska kliva rakt in i vardagsrummet, utan att ens sparka av mig skorna lite snabbt i farstun.

jag skriver helst för hand, med papper och penna, gärna bläck, utan sudd. och helst skriver jag i ensamhet. eller i alla fall för mig själv, utan någon som tittar på och utan att försöka nå någon specifik läsare. av denna anledning är det här bloggandet lite svårt för mig. här är det lätt att delete:a, omformulera, delete:a och lägga ner att försöka för att det aldrig blir perfekt. utan backstegstangent och utan sudd flyter allt smidigare och att tvingas utöva konsten att direkt formulera mig utan att låta min perfektionistiska sida ta över blir befriande.

just nu är jag i en härligt jobbig soppa och för att inte tappa bort mig själv där ibland bubblorna av den kokande röran så kommer jag fatta pennan oftare. förhoppningsvid får ni en glimt av mina tankar även här på bloggen, men jag lovar ingenting. om du inte får en update från mig, så passa på att ta den tiden till att uppdatera dig själv på dina egna känslor - plocka fram ett papper och en bläckpenna (utan suddfunktion) och kladda fram en tanke eller två. för din egen skull.