éternel, instant, présent

imorgon ska jag och pojkarna i alla fall till FN (!) för en julhappening (spectacle de noël på franska, och jag älskar det ordet - önskar att jag kunde kalla det för ett julspektakel även på svenska), sedan blir det luciaövning med de svenska au parierna och kanske, kanske, vankas det konsert med the wombats på torsdag.  jag återkommer

idag har jag firat första advent med två gudtjänster, gofika x 3, härliga brudar, ett skypesamtal med sofi som är näääära mig nu och SKRIDSKOÅKNING. fantastic.
tell you more when the hours not as late.

 

 

skrivtorka. jag vet. förlåt. men jag lever.
ibland handlar skrivtorkan om att mitt liv är alldeles för spännande för att berätta om; jag vet inte var jag ska börja och jag har inte riktigt tid. andra gånger är orsaken den motsatta - livet är drygt och tungt och segt och bara tanken på att försöka sätta ord på tankarna på en blogg som denna är deprimerande.
denna gång har orsaken varit en mix av de båda - jag har gjort TONS of häftiga grejer, upplevt massor, rännt igenom milano och paris för att träffa underbara människor och dansa mjölksyran ur benen på konserter med mitt bästa band, jag har jobbat hårt och varit busy, men livet har också känts otroligt monotont tomt. så här i juletid(-ish) lockar sverige och svenska traditioner och att träffa folk från (mitt liv i) sverige gör att saknaden blir så mycket påtagligare. upp och ner har det varit och jag har inte haft något som helst skrivsug. har liksom inte vetat var jag skulle börja och hur alla tankar skulle få plats på papper.
men här är jag. skriver. dricker sista klunken mintte och skriver.

jag lever och idag har jag och mamman julpyntat huset (bilder kommer), jag har bakat pepparkakor med pojkarna, varit ute på en löptur och återsett någon som alltid lämnar mig förvirrad. jag har köpt en cd-skiva också och tillslut redigerat lite bilder från mina äventyr. jag har läst om teodor som vunnit världscupen och någonstans vet jag att det hade kunnat vara jag,
men jag är nöjd. jag lever och jag har det bra.

imorgon ska jag ta det coooooolt och försöka se världscupsändingarna på internet. förhoppningvis lyckas jag och mamman och erin (au pairen som tagit över efter emilie) åka till en julmarknad och jag tror att det blir en fin dag.

angående bilder så planerar jag att bli bättre på att bjuda på sådant. jag funderar på att göra något (för mig) radikalt och börja lägga upp dem på facebook, men tvekar än så länge. jag vill inte vara en del av systemet, vill gå emot det, men nu börjar det gå rejält tungt. ska ta mig en diskussion med mig själv så får vi se var det hela hamnar.

här nedan är en millisekund av vad jag upplevde i milano och här http://www.facebook.com/photo.php?v=10150400911449473&set=vb.580069472&type=2&theater är en länk som kanske kan berätta mer (orkar dock inte kolla om den funkar, för nu ska jag SOVA, so good luck chuck!)

à bientôt!

puuuuuust. har ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN bokat resorna till milano och paris för att se mina älskade hansonbrödet spela.

"på väg hem. från min trip genom frankrike. på väg till mitt franska hem.
och jag är nervös. önskar att det var hem till sverige jag skulle:
hem till en familj som jag vet älskar mig; hem till en församling som uppskattar mig
för den jag är. hem till trygghet. hem till cellgruppsträffat i lugn och ro. inget behov
av att förklara sig, att göra gott intryck, inte behov av att oroa sig för vad folk tycker.
i sverige skulle min familj inte kunna säga 'nej, hörrdu, vi har funderat lite och kommit
fram till att du inte riktigt passar in här. du får hitta något annat ställe att bo och leva på.
det jag:et som oroar sig vet att jag ännu inte riktigt funnit min plats på 963 route du col
du sac.

men - det finns ett annat jag också: det jag:et som andas ut osäkerheten och andas in
tryggheten; andas ut nojan och andas in lugnet; andas ut jag:et och andas in gud.
det jag:et lägger den svenska famlijen och församlingen och självkänslan som en grund
och det jag:et gaskar upp sig, ställer sig ståtlig på grunden och andas in.

det jag:et minns senaste veckans äventyr:
en konststudent och hans dörr, electrosmink och att dansa som obrydda rockstjärnor,
mitt-i-natten-diskussioner om livet, amatörhårfrisering och tonfisk, ris, mozzarella och
gapskratt till google translates textuppläsare.
det minns kära återseenden, mp3-danspartyn på tågperronger, katy perry-karaoke,
spontanskratt och machosnack 'what the fuck is brunch?!', trädklättringar i osvenska höstträd.
det jag:et kommer ihåg sig själv och uppskattar den lilla glimt av sverige hon mött i en
vän hemifrån; glädjeskutt vid ikea, lägenhetsvisningar och middagsbjudningar i varuhusmiljö,
regniga, stilla promenader, spontanpiercingar, långa konversationer på franska med locals,
lyxglassätning ute november och de 93 minuterna som fransk fotbollssupporter.
det jag:et tackar gud för den galna löpande mannen som guidade oss rätt bland tiotusen-
tals människor och den unga, nyinflyttade studenten som tog oss på början av en 1,5 timmes
lång promenad genom den franska natten. vägvisare. räddare. hjältar. gåvor

det jag:et vet att hon inte kan göra annat än att vara sig själv. klicka in ólafur arnalds på den
nyfådda ipod:en, luta sig tillbaka i tågstolen och lite på att hon räcker till och att det finns
någon som ser till att hon kommer finna sin rätta plats i livet. utan tvekan."

igår hade jag och emma en dag då vi gjorde mycket (två svängar till stan: en för inköp av fotbollsbiljetter och en för shopping och piering och fika; svensk matlagning och sedan en till sväng till stan för pubhäng). vi bestämde oss för att ta en lugn söndag och det har vi gjort. fram till klockan 15.30 gjorde vi ungefär ingenting - åt sen frukost, lyssnade på musik ochumgicks, som de 2000-ungdomar vi är, med våra älskade datorer.
klockan 16.00 åkte vi in till stan för att träffa allissia (gammal klasskompis till emma) som jobbar på häagen dazs och inom loppet av två timmar hände det här:

• vi blev stoppade av två personer som frågade oss om vägen (vi måste se otroligt franska och världsvana ut)
• vi pratade med en rysk, kvinnlig journalist som, på dålig franska, frågade oss om vilken spårvagn som går till flygplatsen.
• vi bevittnade den ryska journalisten bli grovt förolämpad av en hög man på spårvagnen "du tror att du är sexig va?!" "åååh, du är så äckligt tjock!" "usch, byt plats, gå härifrån!"
• vi hörde på när den ryska journalisten ringde polisen
• vi förvirrades över att plötsligt höra den ryska journalisten prata otroligt bra franska; över att inse att kattransportburen hon bar var tom; över att se hur hon lyfte sin resväska och hur den (som alldeles nyss varit tung) numera verkade (alldeles för) lätt.
• vi såg den ryska, kvinnliga journalisten förvandlas till något som mer liknade en fransk, underlig kvinna, mest troligt involverad i någon skum, illegal verksamhet.

tillslut kom vi fram till häagen dazs, åt glass och crêpes på en uteservering i november och jag sa hej då till allissia.
sedan fortsatte det händelserika:
• i den enda supermarket som var öppen (allt är stängt på söndagar) köpte jag en kycklingmacka inför morgondagens tågfärd av en hög butiksinnehavare med reggaemoves som han inte var rädd att visa
• i väntan på spårvagnen tillbaka till lägenheten drogs det plötsligt igång en enorm talkör på torget framför oss. demonstration? flashmob? PISTOLSKOTT!
• vi insåg, när antalet poliser på platsen översteg 40 att det inte rörde sig om något särskilt fredligt.
• vi hörde tooooons of skott, som av en varningspistol, och när folkmassan började skrika:
P-A-R-I-S, PARIS, PARIS, PARIS! så förstod vi att det var fotbollshuliganer det handlade om.
och vi insåg att vi kommer möta samma typ av folk x1000 ikväll när vi går på matchen mellan bordeaux och paris, i högsta ligan. WOPWOP

innan dess vilar vi upp oss ett kort tag och försöker ta in vad vi precis varit med om:

fotbollsmatch ikväll alltså, och sedan avfärd imorgon bitti kl. 05:40.
♥ m

äter hårdbrödmackor utan pålägg, efter att jag misslyckats (dvs. inte vågat) tända gasspisen och vägrat att ännu en gång äta vitt bröd med sylt till frukost, i en tom lägenhet i den franska förorten (nåja, relativt centralt egentligen) och saknar redan lucas och loïc, men... snart är det FEST för då kommer EMMA hem till sin lägenhet (och till mig) i BORDEAUX!

livet är bra.

igår åkte jag tåg i sju timmar; såg ett serieavsnitt (new girl - lucas fel att jag börjat titta), läste bok (aleph av paolo coelho), sov, åt middag och såg film (127 hours) och sov lite till. idag är jag alltså i bordeaux och njuter av livet och igår lämnade jag lucas bakom mig i strasbourg.

 

det är november och fortfarande inte ett spår av snö eller egentlig kyla. om två månader är det 2012, snart jul, snart 22-års födelsedag, men nu ska vi inte springa händelserna i förväg. snarare ska vi backa lite.
för... igår var det halloween och tyvärr har jag inga mängder flashiga bilder från kvällen som spenderades med lucas, julie, efva, eva, suzanne och valériane. hemmafest med svart läppstift, 60-tals rock, skelettstrumpbyxor, vitt vin och peruker. sedan hittade vi oss en karaoke-bar och sjöng katy perry för fulla muggar.
den enda bild jag hittills har att bjuda på ifrån gårdagen är den här:

och nu är kvällen sen och imorgon bär det av till universitetet med lucas, så om dagens äventyr får jag berätta en annan gång, men här är en sång:

efter en sovmorgon med te och skorpor och skön musik gick jag och loïc gick på la biennale de lyon, på la sucrière. konsthallen ligger i princip längst ute på udden där rhône och saône möter varandra.
vi tog en båt tillbaka in till centrum och sedan en walk genom stan till lägenheten som ligger i första arrondismentet (sjukt centralt). här är en liten dokumentation av dagen:

 

och här kan du gå in på loïcs konsthemsida.

med löften om ett snart återseende och en egen skriven version av lykke li's "i follow rivers" som soundtrack så lämnade jag lyon tidigt på måndagmorgon för att fortsätta norrut.