111107. 17:37 - mina jag och livet
"på väg hem. från min trip genom frankrike. på väg till mitt franska hem.
och jag är nervös. önskar att det var hem till sverige jag skulle:
hem till en familj som jag vet älskar mig; hem till en församling som uppskattar mig
för den jag är. hem till trygghet. hem till cellgruppsträffat i lugn och ro. inget behov
av att förklara sig, att göra gott intryck, inte behov av att oroa sig för vad folk tycker.
i sverige skulle min familj inte kunna säga 'nej, hörrdu, vi har funderat lite och kommit
fram till att du inte riktigt passar in här. du får hitta något annat ställe att bo och leva på.
det jag:et som oroar sig vet att jag ännu inte riktigt funnit min plats på 963 route du col
du sac.
men - det finns ett annat jag också: det jag:et som andas ut osäkerheten och andas in
tryggheten; andas ut nojan och andas in lugnet; andas ut jag:et och andas in gud.
det jag:et lägger den svenska famlijen och församlingen och självkänslan som en grund
och det jag:et gaskar upp sig, ställer sig ståtlig på grunden och andas in.
det jag:et minns senaste veckans äventyr:
en konststudent och hans dörr, electrosmink och att dansa som obrydda rockstjärnor,
mitt-i-natten-diskussioner om livet, amatörhårfrisering och tonfisk, ris, mozzarella och
gapskratt till google translates textuppläsare.
det minns kära återseenden, mp3-danspartyn på tågperronger, katy perry-karaoke,
spontanskratt och machosnack 'what the fuck is brunch?!', trädklättringar i osvenska höstträd.
det jag:et kommer ihåg sig själv och uppskattar den lilla glimt av sverige hon mött i en
vän hemifrån; glädjeskutt vid ikea, lägenhetsvisningar och middagsbjudningar i varuhusmiljö,
regniga, stilla promenader, spontanpiercingar, långa konversationer på franska med locals,
lyxglassätning ute november och de 93 minuterna som fransk fotbollssupporter.
det jag:et tackar gud för den galna löpande mannen som guidade oss rätt bland tiotusen-
tals människor och den unga, nyinflyttade studenten som tog oss på början av en 1,5 timmes
lång promenad genom den franska natten. vägvisare. räddare. hjältar. gåvor
det jag:et vet att hon inte kan göra annat än att vara sig själv. klicka in ólafur arnalds på den
nyfådda ipod:en, luta sig tillbaka i tågstolen och lite på att hon räcker till och att det finns
någon som ser till att hon kommer finna sin rätta plats i livet. utan tvekan."
och jag är nervös. önskar att det var hem till sverige jag skulle:
hem till en familj som jag vet älskar mig; hem till en församling som uppskattar mig
för den jag är. hem till trygghet. hem till cellgruppsträffat i lugn och ro. inget behov
av att förklara sig, att göra gott intryck, inte behov av att oroa sig för vad folk tycker.
i sverige skulle min familj inte kunna säga 'nej, hörrdu, vi har funderat lite och kommit
fram till att du inte riktigt passar in här. du får hitta något annat ställe att bo och leva på.
det jag:et som oroar sig vet att jag ännu inte riktigt funnit min plats på 963 route du col
du sac.
men - det finns ett annat jag också: det jag:et som andas ut osäkerheten och andas in
tryggheten; andas ut nojan och andas in lugnet; andas ut jag:et och andas in gud.
det jag:et lägger den svenska famlijen och församlingen och självkänslan som en grund
och det jag:et gaskar upp sig, ställer sig ståtlig på grunden och andas in.
det jag:et minns senaste veckans äventyr:
en konststudent och hans dörr, electrosmink och att dansa som obrydda rockstjärnor,
mitt-i-natten-diskussioner om livet, amatörhårfrisering och tonfisk, ris, mozzarella och
gapskratt till google translates textuppläsare.
det minns kära återseenden, mp3-danspartyn på tågperronger, katy perry-karaoke,
spontanskratt och machosnack 'what the fuck is brunch?!', trädklättringar i osvenska höstträd.
det jag:et kommer ihåg sig själv och uppskattar den lilla glimt av sverige hon mött i en
vän hemifrån; glädjeskutt vid ikea, lägenhetsvisningar och middagsbjudningar i varuhusmiljö,
regniga, stilla promenader, spontanpiercingar, långa konversationer på franska med locals,
lyxglassätning ute november och de 93 minuterna som fransk fotbollssupporter.
det jag:et tackar gud för den galna löpande mannen som guidade oss rätt bland tiotusen-
tals människor och den unga, nyinflyttade studenten som tog oss på början av en 1,5 timmes
lång promenad genom den franska natten. vägvisare. räddare. hjältar. gåvor
det jag:et vet att hon inte kan göra annat än att vara sig själv. klicka in ólafur arnalds på den
nyfådda ipod:en, luta sig tillbaka i tågstolen och lite på att hon räcker till och att det finns
någon som ser till att hon kommer finna sin rätta plats i livet. utan tvekan."
Kommentarer
Postat av: Linnea
du är väldigt fin maja, och jag saknar dig :)
Postat av: nina
vi bokar in hela julen, med dig.
/ninks & & & snyggO.
Trackback