torsdagen den 13 oktober. om hur vikten av förståelse och respekt inför sina anställda och sina chefer
utdrag ur dagbok:
13/10 20:45
VENTILERAT.
till pappan.
frustrationen över att jag jobbar massor och att jag inte troddea tt det var det hör jag gick med på, irritationen över att våra definitioner av "au pair" verkar vara är olika och stressen över alla oväntade saker jag var tvungen att göra idag (hela veckan? månaden? sedan jag kom?) fyllde mig upp till knäna imorse och har successivt tagit mer och mer plats. eskalerat snabbt. pyste ut ur öronen och näsan och ögonen, munnen och fingrarna redan vid lunchtid.
när pappan kom hem, som första föräldern hemma, klockan 20.10 visste jag knappt vad jag skulle ta mig till.
"ça va?"
"jaa... fast näe."
och det var ju ikväll vi skulle ta vårat snack. trots att mamman inte var hemma så har jag nu alltså förklarat att jag inte prioriterar att sktryka pappans skjortorm skura vardagsrumsgolvet, flytta omkring de vuxnas grejer på beställningm diska derasdisk från middagar jag inte varit med på, bädda föräldrarnas säng eller annat som inte har med barnen att göra.
låg prio = ingen egentlig vilja, men = stress på grund av viljan att finnas där, att hjälpa till + irritation över att jag inte vet om det förväntas av mig och i så fall varför det förväntas av mig att jag som är au pair gör saker som snarare skulle gå under betäckningen husa.
est-ce que je suis là pour entretenir la maison ou est-ce que je suis là pour garder les enfants et entretenir les affairs des enfants?
---------------------
21:30
entretenir och barn. les deux
men man ger och tar - jag har rätt till långhelger och extra semesta när jag jobbar mycket.
dammsuga runt möbler, ej under.
lätt hushållning och barn, båda prio.
"the thing is... we need you as somewhat of a maid too, if that's all right with you.?" och jo, det är det, nu när jag vet var vi står. när jag vet att i mina 43 timmar/veckan så ska det ingå visst husligt underhåll också. det är okej med mig - nu när vi talar klarspråk.
13/10 20:45
VENTILERAT.
till pappan.
frustrationen över att jag jobbar massor och att jag inte troddea tt det var det hör jag gick med på, irritationen över att våra definitioner av "au pair" verkar vara är olika och stressen över alla oväntade saker jag var tvungen att göra idag (hela veckan? månaden? sedan jag kom?) fyllde mig upp till knäna imorse och har successivt tagit mer och mer plats. eskalerat snabbt. pyste ut ur öronen och näsan och ögonen, munnen och fingrarna redan vid lunchtid.
när pappan kom hem, som första föräldern hemma, klockan 20.10 visste jag knappt vad jag skulle ta mig till.
"ça va?"
"jaa... fast näe."
och det var ju ikväll vi skulle ta vårat snack. trots att mamman inte var hemma så har jag nu alltså förklarat att jag inte prioriterar att sktryka pappans skjortorm skura vardagsrumsgolvet, flytta omkring de vuxnas grejer på beställningm diska derasdisk från middagar jag inte varit med på, bädda föräldrarnas säng eller annat som inte har med barnen att göra.
låg prio = ingen egentlig vilja, men = stress på grund av viljan att finnas där, att hjälpa till + irritation över att jag inte vet om det förväntas av mig och i så fall varför det förväntas av mig att jag som är au pair gör saker som snarare skulle gå under betäckningen husa.
est-ce que je suis là pour entretenir la maison ou est-ce que je suis là pour garder les enfants et entretenir les affairs des enfants?
---------------------
21:30
entretenir och barn. les deux
men man ger och tar - jag har rätt till långhelger och extra semesta när jag jobbar mycket.
dammsuga runt möbler, ej under.
lätt hushållning och barn, båda prio.
"the thing is... we need you as somewhat of a maid too, if that's all right with you.?" och jo, det är det, nu när jag vet var vi står. när jag vet att i mina 43 timmar/veckan så ska det ingå visst husligt underhåll också. det är okej med mig - nu när vi talar klarspråk.
Kommentarer
Trackback
