110922. 18:27 - merci dieu
(skrivet på en parkbänk i en fransk by)
har köpt mitt första pain aux raisins under au pair-äventyret och jag tänkte att jag inte skulle skriva, tänkte att jag skulle njuta, men glömde att jag njuter när jag skriver.
skulle vilja ta ett snapshot här. nu.
ett snapshot av bänken under mig, en ensam bänk på det gröna gräset vid st. maurice kyrkan i thoiry. den täta, höga häcken och trädet bakom, mot ryggstödet som skiljer platsen från samhällets centrum. från sorlet.
druvodlingen till vänster och den raka, rena och omvårdade kyrkogården nedanför.
de tegelröda taken på bostadshusen. byggnadsställningen. lyftkranen. ett samhälle på väg mot framtiden.
och så fälten. fälten i olika gröna och gula nyanser, med små vita fyrkantiga hus mellan varandra. röda tegeltak mot de grå bergväggar som reser sig på himlen på andra sidan dalen.
ståtliga? ja, men de överskuggas.
för ovan kanten på de närmsta bergen skiner snön från mont blanc lätt rosa i kvällsolen. och där, till vänster, bakom skira moln, där anar jag toppen av tobleroneberget, zermatt, matterhorn.
jag tar en tugga av mitt russinbröd. en klunk vatten. andas in
och tänker att här sitter jag och fikar på en parkbänk (på min tron i livet) och jag lever.
har köpt mitt första pain aux raisins under au pair-äventyret och jag tänkte att jag inte skulle skriva, tänkte att jag skulle njuta, men glömde att jag njuter när jag skriver.
skulle vilja ta ett snapshot här. nu.
ett snapshot av bänken under mig, en ensam bänk på det gröna gräset vid st. maurice kyrkan i thoiry. den täta, höga häcken och trädet bakom, mot ryggstödet som skiljer platsen från samhällets centrum. från sorlet.
druvodlingen till vänster och den raka, rena och omvårdade kyrkogården nedanför.
de tegelröda taken på bostadshusen. byggnadsställningen. lyftkranen. ett samhälle på väg mot framtiden.
och så fälten. fälten i olika gröna och gula nyanser, med små vita fyrkantiga hus mellan varandra. röda tegeltak mot de grå bergväggar som reser sig på himlen på andra sidan dalen.
ståtliga? ja, men de överskuggas.
för ovan kanten på de närmsta bergen skiner snön från mont blanc lätt rosa i kvällsolen. och där, till vänster, bakom skira moln, där anar jag toppen av tobleroneberget, zermatt, matterhorn.
jag tar en tugga av mitt russinbröd. en klunk vatten. andas in
och tänker att här sitter jag och fikar på en parkbänk (på min tron i livet) och jag lever.
Kommentarer
Postat av: Ida
Ett grått lägenhetshus blockerar utsikten. Vägarbetare har gjort min gata till lervälling. Varje skoptag de tar för att göra mer lera skakar min säng. Glasen i skåpen i köket klirrar mot varandra. Himlen är gråmulen och jag ligger kvar i sängen, tänker att det vore fint att se något vackert när jag kollar ut genom fönstret. Drömmer mig bort till din utsikt. Jag är ingen "skrivare" men jag tänkte bara säga att jag tänker på dig. Önskar att man kunde få ALLT i världen. Samtidigt! Och Matterhorn är det finaste jag någonsin sett, naturen är så HÄFTIG. KRAM.
Postat av: mum
Ser lite backigt ut därborta...
Trackback
