120311. 23:57 - you've really got a hold on me, fallna äpplen
och jag vet inte vad jag ska göra av det.
har bläddrat igenom (en bråkdel av) mina (tusentals) bilder från senaste året och det som då var så nytt och spännande har är numera vardag. det är svårt att inse att tiden går, månad, år (?) och jag känner mig väldigt hemma här vid foten av jurabergen.
jag är inte redo att flytta tillbaka till sverige.
------
sedan två veckor tillbaka jobbar jag, under helgerna, som kassörska på en mataffär i byn brevid. något som ännu inte hunnit bli vardag och slentrian, vilket är najs, men det innebär också att jag fortfarande inte vet om 2040 betyder sallad eller kaviar.
det innebär frenetiskt bläddrande i kodblocket för sedan att ropa vidare till nästa kassa och fråga om det verkligen finns beige butangas, när det enda som står skrivet är att den är blå. "jadå, flaskan är beige och etiketten är blå", men vad har den för kod?
det innebär ett boot camp i fransk mataffärskultur; bygga berg på rullbandet, total igorans gällande riktningen på streckkoden, femtio olika sätt att betala (av vilka checkar och restaurangkuponger är väldigt vanligt förekommande), rush till affären på söndagmorgon för att hinna storhandla inför nästa vecka innan klockan 12.30 när (alla) affäre(r)n stänger och icke-ihop knutna påsar fullpackade med äpplen som i en lite för snabb placering på vågen kan resultera i ett äppelregn bland fötterna på den enorma mängd kunder som står i 10 meters köer i alla fyra kassor. ett hojt från chefen om att kassörskan måste ta det försiktigt. ett djupt andetag och...
... någonstans i bakgrunden, på radion som spelat lana del rays "video games" på repeat två helger i sträck, tonerna av denna låt:
har bläddrat igenom (en bråkdel av) mina (tusentals) bilder från senaste året och det som då var så nytt och spännande har är numera vardag. det är svårt att inse att tiden går, månad, år (?) och jag känner mig väldigt hemma här vid foten av jurabergen.
jag är inte redo att flytta tillbaka till sverige.
------
sedan två veckor tillbaka jobbar jag, under helgerna, som kassörska på en mataffär i byn brevid. något som ännu inte hunnit bli vardag och slentrian, vilket är najs, men det innebär också att jag fortfarande inte vet om 2040 betyder sallad eller kaviar.
det innebär frenetiskt bläddrande i kodblocket för sedan att ropa vidare till nästa kassa och fråga om det verkligen finns beige butangas, när det enda som står skrivet är att den är blå. "jadå, flaskan är beige och etiketten är blå", men vad har den för kod?
det innebär ett boot camp i fransk mataffärskultur; bygga berg på rullbandet, total igorans gällande riktningen på streckkoden, femtio olika sätt att betala (av vilka checkar och restaurangkuponger är väldigt vanligt förekommande), rush till affären på söndagmorgon för att hinna storhandla inför nästa vecka innan klockan 12.30 när (alla) affäre(r)n stänger och icke-ihop knutna påsar fullpackade med äpplen som i en lite för snabb placering på vågen kan resultera i ett äppelregn bland fötterna på den enorma mängd kunder som står i 10 meters köer i alla fyra kassor. ett hojt från chefen om att kassörskan måste ta det försiktigt. ett djupt andetag och...
... någonstans i bakgrunden, på radion som spelat lana del rays "video games" på repeat två helger i sträck, tonerna av denna låt:
"au revoir monsieur! BONNE JOURNÉE!" sa jag alldeles för käckt och smilade vidare över fallna äpplen.
Kommentarer
Trackback
