120313. 23:41 - longing for purity
jag lyssnar på arg-musik och kan inte få nog.
minns sommarens blindsidekonsert på frizon och längtar mig tillbaka till innersta mitten av moshpiten; att kunna vråla ut mina känslor, skrika utan att någon annan hör och att kasta kroppen utan bestämd riktning över ett golv som vibrerar av bastoner.
----
vi har en man i källaren här på 963 route du col du sac. mannen heter jaques och är en vän till pappan. "han har blivit av med sin lägenhet och behöver bo här i en månad ungefär, i väntan på annat" lät det från föräldrarna.
mannen i källaren är gammal business man som karriären plötsligt gått utför för, otroligt trevlig och otroligt hjälpsam. det faktum att han inte talar ett ord engelska är helt klart en bidragande orsak till att jag fått en push i språkutvecklingen i och med att jag tvingas kommunikera med en franskspråkig person (som inte är född på 2000-talet) under dagarna.
ja, du läste rätt.
"under dagarna."
dealen var att han skulle åka med föräldrarna till genève varje morgon och med andra ord bara vara här under kvällarna. "okej, klart jag är med på att hjälpa honom."
villkoren ändrades dock snabbt och antalet gånger han åkt med föräldrarna på morgonen och kommit tillbaka på kvällen kan jag räkna på en hand.
"well, all right, han lagar mat till barnen, han hjälper mig att städa köket och nu är vi två som kan hålla pli på barnen. rätt okej." tänkte jag.
för tre månader sedan.
nu har "rätt okej" övergått till "ASÖLGGGGGGGGGDKHHHHHHHHH". (jo, jag är tacksam över att han hjälper till, men) jag är SÅ LESS på att inte vara ensam i huset. ever. never ever. ever. (nästan)
mannen i källaren är sällskapssjuk.
mannen i källaren har "sitt" rum i källaren (no kidding!), men merparten av tiden spenderar han i samma rum som mig och jag har inte hjärta att be honom att dra. "is he chatting you up?" frågade en kompis till mig när jag berättade om situationen. nej, det gör han inte, men det är tydligt att han är mer intresserad av att prata med mig än vad jag är av att prata med honom.
"när går mannen i källaren tillbaka till att bara vara en man, utan källare?" frågade jag mamman,
och den kristna, vackra, rationella och kärleksfulla kärriärskvinnan utbrast i ett "i don't know, but i'm fed up, fed up, FED UP, FED UP, FED UP. i am pissed." och så var vi två.
argmusik var det jag nämnde ja.
minns sommarens blindsidekonsert på frizon och längtar mig tillbaka till innersta mitten av moshpiten; att kunna vråla ut mina känslor, skrika utan att någon annan hör och att kasta kroppen utan bestämd riktning över ett golv som vibrerar av bastoner.
----
vi har en man i källaren här på 963 route du col du sac. mannen heter jaques och är en vän till pappan. "han har blivit av med sin lägenhet och behöver bo här i en månad ungefär, i väntan på annat" lät det från föräldrarna.
mannen i källaren är gammal business man som karriären plötsligt gått utför för, otroligt trevlig och otroligt hjälpsam. det faktum att han inte talar ett ord engelska är helt klart en bidragande orsak till att jag fått en push i språkutvecklingen i och med att jag tvingas kommunikera med en franskspråkig person (som inte är född på 2000-talet) under dagarna.
ja, du läste rätt.
"under dagarna."
dealen var att han skulle åka med föräldrarna till genève varje morgon och med andra ord bara vara här under kvällarna. "okej, klart jag är med på att hjälpa honom."
villkoren ändrades dock snabbt och antalet gånger han åkt med föräldrarna på morgonen och kommit tillbaka på kvällen kan jag räkna på en hand.
"well, all right, han lagar mat till barnen, han hjälper mig att städa köket och nu är vi två som kan hålla pli på barnen. rätt okej." tänkte jag.
för tre månader sedan.
nu har "rätt okej" övergått till "ASÖLGGGGGGGGGDKHHHHHHHHH". (jo, jag är tacksam över att han hjälper till, men) jag är SÅ LESS på att inte vara ensam i huset. ever. never ever. ever. (nästan)
mannen i källaren är sällskapssjuk.
mannen i källaren har "sitt" rum i källaren (no kidding!), men merparten av tiden spenderar han i samma rum som mig och jag har inte hjärta att be honom att dra. "is he chatting you up?" frågade en kompis till mig när jag berättade om situationen. nej, det gör han inte, men det är tydligt att han är mer intresserad av att prata med mig än vad jag är av att prata med honom.
"när går mannen i källaren tillbaka till att bara vara en man, utan källare?" frågade jag mamman,
och den kristna, vackra, rationella och kärleksfulla kärriärskvinnan utbrast i ett "i don't know, but i'm fed up, fed up, FED UP, FED UP, FED UP. i am pissed." och så var vi två.
argmusik var det jag nämnde ja.
Kommentarer
Trackback
