120329. 23:47 - for greater things are yet to come
en eftermiddag i augusti viskade en man till mig: är det inte dags att det händer någonting större här i vännäs snart?
ett och ett halv år senare, i april 2011, med metervis av projektplanstext skriven, ett stipendie på STORA pengar tilldelat samt mändger av tro och tvivel (men mest tro) arrangerades någonting större. en kristen festival för alla sveriges ungdomar.
festivalen var en succé 2011 och - om en månad arrangeras den igen. denna gång i samband med equmenias riksstämma. denna gång arrangeras equmenias riksstämma i samband med festivalen.
någonting större är min, och mina fantastiska vännäs-vänners, lilla bäbis.
trots att ledigheten från au pairandet inte var den smidigaste att få och att det nu svider i plånboken så tackar jag gud SÅ OFANTLIGT MYCKET för att jag faktiskt kommer få delta på någonting större vol.2.
här är en video från soulit's spelning på någonting större förra året. OH MY GOD vad fett det var!
ett och ett halv år senare, i april 2011, med metervis av projektplanstext skriven, ett stipendie på STORA pengar tilldelat samt mändger av tro och tvivel (men mest tro) arrangerades någonting större. en kristen festival för alla sveriges ungdomar.
festivalen var en succé 2011 och - om en månad arrangeras den igen. denna gång i samband med equmenias riksstämma. denna gång arrangeras equmenias riksstämma i samband med festivalen.
någonting större är min, och mina fantastiska vännäs-vänners, lilla bäbis.
trots att ledigheten från au pairandet inte var den smidigaste att få och att det nu svider i plånboken så tackar jag gud SÅ OFANTLIGT MYCKET för att jag faktiskt kommer få delta på någonting större vol.2.
här är en video från soulit's spelning på någonting större förra året. OH MY GOD vad fett det var!
"So do not worry, saying 'What shall we eat?' or 'What shall we drink?' or 'What shall we wear?'
or 'Hur ska jag ha råd att göra allt jag vill göra i höst?'
For the pagans run after all these things, and your father in heaven knows that you need them.
But seek first his kingdom and rightousness and all these things will be given to you as well."
- matt. 6:25 (med modifikation)
or 'Hur ska jag ha råd att göra allt jag vill göra i höst?'
For the pagans run after all these things, and your father in heaven knows that you need them.
But seek first his kingdom and rightousness and all these things will be given to you as well."
- matt. 6:25 (med modifikation)
120327. 22:15 - mitt skratt är nog min bästa ägodel (när jag så bekänner att jag är rädd ibland)
ännu en gång är mitt lilla liv ihoppackat och i sms-inboxen säger det ena smset "trevlig resa. vi ses snart igen." och det andra "trevlig resa! vi ses imorgon!".
ted gärdestad är kvällens soundtrack och jag vet inte hur jag ska känna. precis som varje gång. när jag satt på flygplatsen i genève för en vecka sedan var jag entusiastisk...
...nu, inte lika mycket. solen och värmen väntar på mig. jag har en ny frisyr och en ny kärlek. tre nya sommarklänningar ligger i min ännu ostängda resväska. sommaren välkomnar mig.
jag å andra sidan välkomnar en större dos effektivitet, tillit och framtidstro. med detta i bagaget skulle mungiporna pekat uppåt snarare än i motsatt riktning när jag tänker på att jag, ännu en gång, vänder ryggen till isbanegatan 9 klockan 05.30 imorgon bitti.
okej då. jag ser framemot att åka tillbaka till frankrike, det är mycket bättre än pest och pina, men det är lättare att leva semesterliv hemma hos mamma och pappa än att möta verkligheten och de måsten som väntar mig i vårfrankrikes 20-gradiga värme.
ted gärdestad är kvällens soundtrack och jag vet inte hur jag ska känna. precis som varje gång. när jag satt på flygplatsen i genève för en vecka sedan var jag entusiastisk...
...nu, inte lika mycket. solen och värmen väntar på mig. jag har en ny frisyr och en ny kärlek. tre nya sommarklänningar ligger i min ännu ostängda resväska. sommaren välkomnar mig.
jag å andra sidan välkomnar en större dos effektivitet, tillit och framtidstro. med detta i bagaget skulle mungiporna pekat uppåt snarare än i motsatt riktning när jag tänker på att jag, ännu en gång, vänder ryggen till isbanegatan 9 klockan 05.30 imorgon bitti.
okej då. jag ser framemot att åka tillbaka till frankrike, det är mycket bättre än pest och pina, men det är lättare att leva semesterliv hemma hos mamma och pappa än att möta verkligheten och de måsten som väntar mig i vårfrankrikes 20-gradiga värme.
120317. 22:58 - tamme tusan, nu sitter jag också där och skrattar och sällskapar, på franska.
det är fest i rummet intill.
det är fest i huset runt om. pappan firar födelsedag med en "liten" get-together (50 gäster).
jag skrev en gång att: "tamme tusan - snart sitter jag också där och skrattar och sällskapar, på franska"
nu skriver jag som i titeln på detta inlägg. det där snart:et är här.
det är fest i huset och jag har varit en del av den. nu stänger jag dörren om mig, intar sängen, laddar inför en dag i mataffärskassan, och låter festen fortsätta runt om mig.
det är fest i huset runt om. pappan firar födelsedag med en "liten" get-together (50 gäster).
jag skrev en gång att: "tamme tusan - snart sitter jag också där och skrattar och sällskapar, på franska"
nu skriver jag som i titeln på detta inlägg. det där snart:et är här.
det är fest i huset och jag har varit en del av den. nu stänger jag dörren om mig, intar sängen, laddar inför en dag i mataffärskassan, och låter festen fortsätta runt om mig.
120313. 23:41 - longing for purity
jag lyssnar på arg-musik och kan inte få nog.
minns sommarens blindsidekonsert på frizon och längtar mig tillbaka till innersta mitten av moshpiten; att kunna vråla ut mina känslor, skrika utan att någon annan hör och att kasta kroppen utan bestämd riktning över ett golv som vibrerar av bastoner.
----
vi har en man i källaren här på 963 route du col du sac. mannen heter jaques och är en vän till pappan. "han har blivit av med sin lägenhet och behöver bo här i en månad ungefär, i väntan på annat" lät det från föräldrarna.
mannen i källaren är gammal business man som karriären plötsligt gått utför för, otroligt trevlig och otroligt hjälpsam. det faktum att han inte talar ett ord engelska är helt klart en bidragande orsak till att jag fått en push i språkutvecklingen i och med att jag tvingas kommunikera med en franskspråkig person (som inte är född på 2000-talet) under dagarna.
ja, du läste rätt.
"under dagarna."
dealen var att han skulle åka med föräldrarna till genève varje morgon och med andra ord bara vara här under kvällarna. "okej, klart jag är med på att hjälpa honom."
villkoren ändrades dock snabbt och antalet gånger han åkt med föräldrarna på morgonen och kommit tillbaka på kvällen kan jag räkna på en hand.
"well, all right, han lagar mat till barnen, han hjälper mig att städa köket och nu är vi två som kan hålla pli på barnen. rätt okej." tänkte jag.
för tre månader sedan.
nu har "rätt okej" övergått till "ASÖLGGGGGGGGGDKHHHHHHHHH". (jo, jag är tacksam över att han hjälper till, men) jag är SÅ LESS på att inte vara ensam i huset. ever. never ever. ever. (nästan)
mannen i källaren är sällskapssjuk.
mannen i källaren har "sitt" rum i källaren (no kidding!), men merparten av tiden spenderar han i samma rum som mig och jag har inte hjärta att be honom att dra. "is he chatting you up?" frågade en kompis till mig när jag berättade om situationen. nej, det gör han inte, men det är tydligt att han är mer intresserad av att prata med mig än vad jag är av att prata med honom.
"när går mannen i källaren tillbaka till att bara vara en man, utan källare?" frågade jag mamman,
och den kristna, vackra, rationella och kärleksfulla kärriärskvinnan utbrast i ett "i don't know, but i'm fed up, fed up, FED UP, FED UP, FED UP. i am pissed." och så var vi två.
argmusik var det jag nämnde ja.
minns sommarens blindsidekonsert på frizon och längtar mig tillbaka till innersta mitten av moshpiten; att kunna vråla ut mina känslor, skrika utan att någon annan hör och att kasta kroppen utan bestämd riktning över ett golv som vibrerar av bastoner.
----
vi har en man i källaren här på 963 route du col du sac. mannen heter jaques och är en vän till pappan. "han har blivit av med sin lägenhet och behöver bo här i en månad ungefär, i väntan på annat" lät det från föräldrarna.
mannen i källaren är gammal business man som karriären plötsligt gått utför för, otroligt trevlig och otroligt hjälpsam. det faktum att han inte talar ett ord engelska är helt klart en bidragande orsak till att jag fått en push i språkutvecklingen i och med att jag tvingas kommunikera med en franskspråkig person (som inte är född på 2000-talet) under dagarna.
ja, du läste rätt.
"under dagarna."
dealen var att han skulle åka med föräldrarna till genève varje morgon och med andra ord bara vara här under kvällarna. "okej, klart jag är med på att hjälpa honom."
villkoren ändrades dock snabbt och antalet gånger han åkt med föräldrarna på morgonen och kommit tillbaka på kvällen kan jag räkna på en hand.
"well, all right, han lagar mat till barnen, han hjälper mig att städa köket och nu är vi två som kan hålla pli på barnen. rätt okej." tänkte jag.
för tre månader sedan.
nu har "rätt okej" övergått till "ASÖLGGGGGGGGGDKHHHHHHHHH". (jo, jag är tacksam över att han hjälper till, men) jag är SÅ LESS på att inte vara ensam i huset. ever. never ever. ever. (nästan)
mannen i källaren är sällskapssjuk.
mannen i källaren har "sitt" rum i källaren (no kidding!), men merparten av tiden spenderar han i samma rum som mig och jag har inte hjärta att be honom att dra. "is he chatting you up?" frågade en kompis till mig när jag berättade om situationen. nej, det gör han inte, men det är tydligt att han är mer intresserad av att prata med mig än vad jag är av att prata med honom.
"när går mannen i källaren tillbaka till att bara vara en man, utan källare?" frågade jag mamman,
och den kristna, vackra, rationella och kärleksfulla kärriärskvinnan utbrast i ett "i don't know, but i'm fed up, fed up, FED UP, FED UP, FED UP. i am pissed." och så var vi två.
argmusik var det jag nämnde ja.
120313. 00:42 - please maja, sleep. please do
therefore, do not be anxious about tomorrow,
for tomorrow will worry about itself.
matt. 6:34
120311. 23:57 - you've really got a hold on me, fallna äpplen
och jag vet inte vad jag ska göra av det.
har bläddrat igenom (en bråkdel av) mina (tusentals) bilder från senaste året och det som då var så nytt och spännande har är numera vardag. det är svårt att inse att tiden går, månad, år (?) och jag känner mig väldigt hemma här vid foten av jurabergen.
jag är inte redo att flytta tillbaka till sverige.
------
sedan två veckor tillbaka jobbar jag, under helgerna, som kassörska på en mataffär i byn brevid. något som ännu inte hunnit bli vardag och slentrian, vilket är najs, men det innebär också att jag fortfarande inte vet om 2040 betyder sallad eller kaviar.
det innebär frenetiskt bläddrande i kodblocket för sedan att ropa vidare till nästa kassa och fråga om det verkligen finns beige butangas, när det enda som står skrivet är att den är blå. "jadå, flaskan är beige och etiketten är blå", men vad har den för kod?
det innebär ett boot camp i fransk mataffärskultur; bygga berg på rullbandet, total igorans gällande riktningen på streckkoden, femtio olika sätt att betala (av vilka checkar och restaurangkuponger är väldigt vanligt förekommande), rush till affären på söndagmorgon för att hinna storhandla inför nästa vecka innan klockan 12.30 när (alla) affäre(r)n stänger och icke-ihop knutna påsar fullpackade med äpplen som i en lite för snabb placering på vågen kan resultera i ett äppelregn bland fötterna på den enorma mängd kunder som står i 10 meters köer i alla fyra kassor. ett hojt från chefen om att kassörskan måste ta det försiktigt. ett djupt andetag och...
... någonstans i bakgrunden, på radion som spelat lana del rays "video games" på repeat två helger i sträck, tonerna av denna låt:
har bläddrat igenom (en bråkdel av) mina (tusentals) bilder från senaste året och det som då var så nytt och spännande har är numera vardag. det är svårt att inse att tiden går, månad, år (?) och jag känner mig väldigt hemma här vid foten av jurabergen.
jag är inte redo att flytta tillbaka till sverige.
------
sedan två veckor tillbaka jobbar jag, under helgerna, som kassörska på en mataffär i byn brevid. något som ännu inte hunnit bli vardag och slentrian, vilket är najs, men det innebär också att jag fortfarande inte vet om 2040 betyder sallad eller kaviar.
det innebär frenetiskt bläddrande i kodblocket för sedan att ropa vidare till nästa kassa och fråga om det verkligen finns beige butangas, när det enda som står skrivet är att den är blå. "jadå, flaskan är beige och etiketten är blå", men vad har den för kod?
det innebär ett boot camp i fransk mataffärskultur; bygga berg på rullbandet, total igorans gällande riktningen på streckkoden, femtio olika sätt att betala (av vilka checkar och restaurangkuponger är väldigt vanligt förekommande), rush till affären på söndagmorgon för att hinna storhandla inför nästa vecka innan klockan 12.30 när (alla) affäre(r)n stänger och icke-ihop knutna påsar fullpackade med äpplen som i en lite för snabb placering på vågen kan resultera i ett äppelregn bland fötterna på den enorma mängd kunder som står i 10 meters köer i alla fyra kassor. ett hojt från chefen om att kassörskan måste ta det försiktigt. ett djupt andetag och...
... någonstans i bakgrunden, på radion som spelat lana del rays "video games" på repeat två helger i sträck, tonerna av denna låt:
"au revoir monsieur! BONNE JOURNÉE!" sa jag alldeles för käckt och smilade vidare över fallna äpplen.
120309. 20:08 -
20.06:
om någon kunde beskriva den där känslan av att vara helt slut i kroppen. helt tom på kraft och energi och driv (och ja, jag vet att allt det där betyder samma sak). om någon.
och att inte ha en soffa att slänga upp fötterna i. om någon. en annan dag kanske
