éternel, instant, présent

det är frikkin TRETTIONDE september och det här är veckans väder:

jag lyssnar på fransk musik och gör franskaläxa i frankrike. ba såru vet.
och här är en cool video:

efter ett fantastiskt fint samtal med mamman om livet; hennes och mitt och farmorns (och nyheten att farmorn troligen stannar hos en av sina andra söner i en veckan ungefär), och mer förståelse inför situationen som vi är i tillsammans, med vetskapen om att mamman sliter hårt på jobbet, men inte får cred för det och farmorn har välgrundade anledningar till att vara som hon är så känns alltid plötsligt så mycket bättre.i jämförelse med att sitta och irritera sig i ensamhet på sitt rum, att snurra runt på internetsidor som inte gör annat än frustrera och att stanna uppe för länge på kvällarna för att dessa internetsidor liksom inte släpper taget om en, så är ju det här med att prata ett himla bra alternativ ändå.

... kan ibland belönas med vassa kommentarer om att man inte borde gjort så, inte sagt det, inte provocerat; andra meningar som menar att man borde hållit meningen inom sig; man borde ha svalt den istället för att släppa fram den och göra tillvaron obekväm för omgivningen.


jag släppte fram min åsikt idag och det blev en hejdunrandes diskussion där den äldsta (och därmed den antaget mest mogna) personen betedde sig betydligt mer barnsligt än den andra parten, och åååh, det är alltid lika kul att diskutera saker och företeelser med folk som tar allt personligt.

okej. i take it back. det är aldrig kul. otroligt enerverande och frustrerande.
det ännu mer frustrerande vid det här tillfället var dessutom att diskussionen handlade om ett enkelt telefonsamtal - göra det eller inte göra det; ringa ett snabbt samtal och få svar på en fråga (och riskera att störa någon) eller inte ringa ett snabbt samtal och inte få svar på en fråga (och eliminera risken att störa någon); kunna planera sin vardag eller inte kunna planera sin vardag.

allt utspelades mellan vardagsrummet och köket efter lunch. pojkarna var fortfarande hemma, yngsta skulle tilbaka till skolan, men eftersom tvillingarnas lärare strejkade skulle de spendera eftermiddagen med mig. jag hade planerat tillsammans med emilie att tvillingarna skulle leka med hennes pojke utanför skolan och det kändes kung att göra något utanför huset med dem.

"jag och pojkarna går klockan ett." (femton minuter tidigare än vanligt) sa jag till farmorn efter käket.
"varför så tidigt?"
"för att vi ska hinna i tid eftersom vi inte tar bile..."
"NEJ."
"ursäkta, va?"
"nej. det går inte. ni måste ta bilen."
"men det är ju så fint väde..."
"nej."
"?"
"så ni kommer tillbaka snabbt."
"ja... fast vi ska ju träffa emilie och antoine sedan."
"nej."
"?"
"det går inte. städhjälpen och rörmockaren är ju här nu."
"ja... men ni (du) är ju också här."
"ja, men min son ska komma och hämta mig idag."
"justja... men när?"
"jag vet inte."
"men kommer han nu, under dagen, eller under kvällen? för om han kommer under kvällen hinner vi ju tillbaka innan du måste åka."
"jag vet inte sa jag ju."
"han har inte sagt något ungefärligt?"
"nej."
"men ring och hör är du snäll så jag vet om vi kan möta upp emilie och antoine eller inte."
"nej, jag vill inte."
"vill inte vad då?"
"ringa honom. jag vill inte störa."
"men att bara fråga och få svar om ungefär när går ju fort. är han på jobbet?"
"nej, han har semester, men jag vill inte störa."
här var jag tvungen att förklara att om jag inte får veta när han kommer så kommer ju det störa min och pojkarnas dag mer än ett kort telefonsamtal borde kunna störa honom, men nej.
och jag vill inte insult:a henne (för jag förstår att vi har olika sätt att se på telefonsamtal och på vikten eller icke-vikten av snabb, lättillgänglig information för att underlätta vardagen) men OJ OJ OJ OJ OJ vad less jag var på henne och hennes dåliga självförtroende (som tar sig uttryck i en irriterande gäll snäsighet) precis då.

hursom. vi diskuterade. klockan blev för mycket så jag tog bilen. väl nere hittade jag emilie och hennes pojke. förklarade situationen. mamman ringde. hade visst ringt hem lyckligt ovetandes, men fått tala med en uppriven farmor. förklarade situationen.
flydde med tvillingarna till ett sällskap med emilie och pojken och det var kung.
efter att jag tappat min mobil i deras toalettstol och inte så mycket mer kunde gå snett så tog jag tillslut tjuren vid hornen och åkte tillbaka till huset.

"förlåt. jag är ledsen för vad som blev." sa jag och var rädd att det skulle bli svårt för henne att svälja sin stolthet och svara mig.
"jag har redan förlåtit dig för längesedan."
"tack.?" inget förlåt från hennes sida, men det är ju fint att hon inte är arg på mig längre.

hon åkte vid sex och jag rockade köket och huset själv. gjorde fett god omelett och trivdes med barnen.

åt frukost läääänge imorse och hade hela huset för mig själv. byxdress, keps, microvarma banan- och äppelbitar med kanel och vaniljyogurt. gudstjänst på svtplay. helt okej om du frågar mig!
eftermiddagen och kvällen har jag spenderat med mina fellow au pairer på charly's i divonne (tydligen au pair-paradiset med tanke på hur många som jobbar där) och det är lika trevligt och lika svårt att slita sig varje gång så det har blivit sen kväll ännu en gång.

 

jag är sugen på att post:a bilder från förra helgens upptåg i russin, samt gårdagens trevligheter i genève, men har inte haft tid än. planerar dock att börja använda ett annat forum för att lägga upp mina bilder (inte facebook, av principskäl med tanke på det här), men nu är det sovdags jaowr.

-------

det här är jag när jag gråter av glädje över att få se lars winnerbäck (på svtplay):

GOD NATT MIN SKATT.

(skrivet på en parkbänk i en fransk by)
har köpt mitt första pain aux raisins under au pair-äventyret och jag tänkte att jag inte skulle skriva, tänkte att jag skulle njuta, men glömde att jag njuter när jag skriver.
skulle vilja ta ett snapshot här. nu.
ett snapshot av bänken under mig, en ensam bänk på det gröna gräset vid st. maurice kyrkan i thoiry. den täta, höga häcken och trädet bakom, mot ryggstödet som skiljer platsen från samhällets centrum. från sorlet.
druvodlingen till vänster och den raka, rena och omvårdade kyrkogården nedanför.
de tegelröda taken på bostadshusen. byggnadsställningen. lyftkranen. ett samhälle på väg mot framtiden.
och så fälten. fälten i olika gröna och gula nyanser, med små vita fyrkantiga hus mellan varandra. röda tegeltak mot de grå bergväggar som reser sig på himlen på andra sidan dalen.
ståtliga? ja, men de överskuggas.
för ovan kanten på de närmsta bergen skiner snön från mont blanc lätt rosa i kvällsolen. och där, till vänster, bakom skira moln, där anar jag toppen av tobleroneberget, zermatt, matterhorn.
jag tar en tugga av mitt russinbröd. en klunk vatten. andas in
och tänker att här sitter jag och fikar på en parkbänk (på min tron i livet) och jag lever.

vill mata ut text. ord. mellanslag. punkter. verb i imperfekt, pluskvamperfekt, futurum, presens. singularis, pluralis, neutrum. dativobjekt. ackusativobjekt. imperativ. superlativ.
men (konjunktion)
det (pronomen)
går (verb)
inte (adverb)

och klockan är återingen för mycket för att sätta igång att ladda upp bilder från helgen. istället snorar jag lite och glädjs över att fransoser har näsduksgömmor (eller une boite à mouchoirs) i varje rum. glädjs också över att gårdagens feber är som bortblåst (jinx?) och att mamman inte jobbar hela dagen imorgon, vilket gör att det (förhoppningsvis) blir lite lugnare för mig.

18:19
har varit på en sjukt fin picknick i skogen utanför challex idag.
och nu nu slår jag igång datorn för att söka en ny familj.

---

19:16
nygråten.
men med mer hopp är för 57 minuter sedan.
jag började gråta inför yngsta pojken och en av tvillingarna. orkade inte vara sträng. försökte förklara att jag inte tycker om att skrika, att jag inte vill vara hårthänt för att få dem att lyssna, att jag vill vara snäll. att jag vill förbättra min franska så att jag tydligare kan förklara varför jag gör som jag gör.
jag var ju så nöjd efter picknicken men ännu en gång brakade helvetet lös när yngsta plötsligt slutade lyssna på mig när vi kom till huset. de två äldre brukar vara så där lagomt olydiga, men yngsta kan vara helt fruktansvärd.
satt i alla fall där med tårar i ögonen och försökte få dem att förstå mig.
hörde ytterdörren, mamman som kom hem, och tänkte "nej! jag vill inte att hon ska se mig grina". snöt mig och gick in och plockade kläder i pojkarnas rum.
tvillingen joggade ner för trappen till hallen och det första han så var: "t'as vu? maja, elle pleurs" ("har du sett? maja grinar.)
ingen återvändo för mig. mamman kom upp, frågade var som hänt och jag grät förstås vidare. visade mig svag. visade att jag inte är den perfekta au pairen. failade
hon tittade på mig med trötta ögon och visade mig till dörren.

dörren till sitt och pappans rum.
här började ett samtal. en förklaring till varför yngsta är som han är. medkännande ögon visade mig en person med samma känsla av uppgivenhet, samma känsla av att inte veta vad man i hela friden ska ta sig till. samma ledsamhet över barnets brist på respekt inför sina medmänniskor.
känslan förändrades under samtalets gång till en känsla avbeslutsamhet. ett driv att finna en lösning på problemet. det går inte att blunda och hoppas att det går över. inte att springa ifrån det.
nu ska det bli ändring på det hela och jag kan vill inte hoppa av tåget nu,
så jag joggade ner för trappen och stängde datorn.

och plötsligt var klockan alldeles för mycket för att hinna skriva det jag planerat att skriva.
jag har dock nyttjat kvällen till att prata med mamman om kontrakt, semester och hur livet går och det var fantastiskt välbehövt. (tack maria för peppen).

här bjuder jag på otroligt bra fransk-kanadensisk musik. sinnes. (för nej, emma - trippan har inte nått sitt slut)



tillbaka efter en natts sömn igen. då du blire skriva av!
tjong

jag ska iväg till russin på vin- och matfest.
gårdagen var fantastisk.
det regnar för första gången på länge.
raphael i mitt hjärta.
och ett kommande blogginlägg om att allt inte alltid är så kul, men att man inte alltid ska ta the easy way out.

 

 

ååååh. det går upp och det går ner.

imorse var barnen snälla och det var nemas problemas att komma iväg till skolan. upp
jag var dock stressad för att hinna till skolan i tid och det var dyngmycket trafik. ner
jag kom en minut i nio till klassrummet efter att ha rusat genom köpcentret där skolan ligger. klassen var fin och läraren bra och det kändes kung att få plugga igen (jag älskar att plugga) . träffade två andra au pair-brudar som pluggar franska i min klass och vi ska kaffe-/tedejta på fredag (je suis très contente med le plugg) upp
jag hann i tid till att hämta pojkarna på skolan, men höll på att koka inombord på grund av dem, men kanske mest på grund av farmorn under lunchen. ner
jag tog en fin promenad med farmorn för att lämna pojkarna på skolan. skypade med sorina och såg mia skäringers show på svt medan jag strök kläder (bara tre skjortor idag!) upp
hämtade boysen på skolan. kaos i bilen. ner
go'fika och lek utan bråk ute på gården (så bra att jag lät dem vara ute lite för länge), sen dusch och sen mat men utan större problem. tittade på månen och mont blanc tillsammans allihop genom tvillingarnas takfönster. upp
tandborstbråk och psykbryt på yngsta. funderingar på att kolla om det finns någon annan familj i genèveområdet som behöver au pair. helst med ett (max två) barn mellan 8 och 10 år, som klara det mesta själva och som redan lärt sig vett och etikett, samt föräldrar som inte jobbar för mycket - som delar på hushållsarbetet och som inte är stressade hela tiden. väntade och väntade och väntade och väntade på att föräldrarna skulle komma hem. NER

föräldrarna kom hem. och där - halv tolv en tisdagnatt i en liten pittoresk fransk by, där i huset högst uppe på bergväggen, där fick en ung au pair-flicka precis vad hon så länge haft behov av; ett samtal med sina värdföräldrar i en stilla, nattlugn villa. ett samtal om hur läget egentligen är från flickans sida och från föräldrarnas. ett nous nous sommes très contents de toi, en encouragement boost och ett löfte om en timmes sovmorgon till morgondagen.

m

ska hämta pojkarna på skolan om 15 min. det var en tuff gårdag här i huset och nu inför kvällen (när jag babysittar hela eftersom föräldrarna är i kyrkan) så behöver jag energi.
hur får man energi? man lyssnar på lite svängig motown. och hur får man respect? well, det visste ju inte ens otis redding.

idag har jag varit "ledig". "inget" hushållsarbete m.a.o. har ändå jobbat med barnen 07:00-08:30, 11:30-13:30 och 16:00-19:00. sex timmar alltså. utan att jag ens har rört tvätten (vilket jag iofs visst gjorde. väldigt snabbt.)
it's freaking hard work här.

hann dock med en två timmars-promenard som var fett värd.

 

jasminte i min alldeles egna tekopp. den är lila och vit. med en ko på. helt klart märkesmugg.

lika som bär?

och nu kanske du undrar varför jag lagt in en bild på denna glada karl i sina bästa år.

jo, helt enkelt för att jag så här på morgonkvisten inte kunde skilja mellan milko och milka. och googlar man milko mug, så dyker det upp ett helt gäng sådana här glada ansikten på datorskärmen.

 

nu ska jag trycka i mig ett gäng manly mints (fick dem av min kära familj i paketet jag skrev om för ett par dagar sedan. "not for girlie-men" står det på förpackningen och jag tar det som en komplimang.) och rulla iväg för att leta upp min skola i genève där jag börjar imorgon!

 

soundtrack på vägen: Gabriella Cilmi – On A Mission

 

 

just det!

lyssnar på david sandström overdrive. det var längesedan sist.
tänker på att yngstas naglar aldrig klipptes före de åkte iväg för att hälsa på ett par från kyrkan. tänker att jag borde dra moppen över köksgolvet innan föräldrarna kommer hem från italien ikväll. tänker att det var osmidigt av mig att inte fråga när och hur de kommer tillbaka, pojkarna. tänker på att jag ska börja plugga franska på tisdag och att det känns kul. tänker på att jag inte vet hur jag hittar till skolan. tänker att det lär bli stressigt på tisdagmorgon. tänker att jag, när jag blivit bättre på franska, inte kommer kunna hålla mig ifrån att ifrågasätta mamie och hennes principer. tänker att om hon var min partner skulle förhållandet vara dödsdömt. tänker att det kan komma att uppstå obekväma situationer.
tänker att det inte är värt att fundera över nu. tänker på varför jag är här. varför stödja ett system som man inte står för? tänker att jag måste fundera vidare på det.
tänker på att jag saknar mycket från sverige. (you'll feel the sadness of a million bars)
tänker att livet är så här. kan inte se mig åka härifrån. tänker att jag ska ta ett steg i taget.
tänker att jag kanske borde köra iväg och se om jag hittar till skolan i genève nu när jag faktiskt har tid.

eller så går jag ner i källaren. sätter in en blu-ray i spelaren. kör ner projektorduken och gömmer mig i godispåsen.



m

vi åkte till versoix idag. jag och fem andra au pair-brudar. alla svenskar. 28° och sol. helt okej liv.
under tiden lekte pojkarna med en annan babysitter och jag kände ett uns av avundsjuka igår kväll när hon kom för att sova här. getting a bit a attached to the boys are you? ja, kanske, men på ett väldigt bra sätt. hon är i alla fall otroligt trevlig, stabil och tillsammans kan vi ge varandra blickar som betyder okej-mamie-är-stenhård-och-gammaldags-mot-pojkarna-men-vi-ska-minsann-vara-snälla-med-dem-sedan-när-hon-gått-och-låta-dem-skratta-högt-och-leka-med-maten-och-vara-barn. hon åker imorgon kväll när föräldrarna kommer hem, men ärligt skulle gärna den här helgen få vara lite längre. utan mamman och pappan och jobb och skola och stress känns huset så lugnt, ett lugnt som inkluderar att jag vet att mamman och pappan har det otroligt trevligt tillsammans under en välbehövd paus i ett vackert land.

schweiz är också ganska vackert. det här var genèvesjön idag:

jag och mamie har precis i lungt och sakta mak vandrat upp från byn till huset. lämnade pojkarna på skolan efter att de ätit lunch hemma och fick miljontals bisous av yngsta.
promenaden upp var helt otrolig. solen skiner och himlen är blå (och vad det är skönt att le-eva då) och mamie berättade om alla träd och blommer och växter vi gick förbi. om hennes hus på mauritius och hur goda minipajer med vilda smultron hon brukade göra åt sina barn när de var yngre. skuggan svalkade så där alldeles perfekt mycket och lite och harmoni kändes som ledordet.

dagen är bra. för inte nog med att jag precis tagit en fantastisk promenad - när vi gick förbi brevlådan på vägen in låg där ett fantastiskt, grönt paket.

 

och:
AAH. HUUUUUR GOTT SOM HELST (MED GÉLÉHJÄRTAN)!
HUUUUR FINT SOM HELST!!
HUR BRA MAMMA OCH PAPPA OCH MAX OCH FILIP (OCH SAMUEL) SOM HELST!!!

----
* uttalas: [trå: bå^] betyder fööööör gott/bra! och används konstant av yngsta grabben när vi äter mat (förutom när han tvingas äta auberginegryta).

SOUNDTRACK: David Sandström Overdrive – These Are The Days

planerade att skriva ett långt blogginlägg nu på morgonen. om barnen, om farmorn, om föräldrarna som är i italien på bröllopsdagsresa. tänkte skriva om tjejen från kyrkan som kommer hit ikväll för att finnas till som hjälp under helgen. om onsdagens dejt med andra blonda svenskar på svenska kyrkan. om morgondagens planer på hängi genève och om mamman på skolan idag som frågade om jag var var barnens mamma. och om jag som svarade "oui!". och om att jag planerar att förklara på måndag att en blond och blåögd 21:åring som jag inte är mamma till tre barn som uppenbart har en helt annan ögon-, hår- och hudfärg än jag (skulle iofs kunnat adoptera dem, men well... ändå), och att jag råkade höra fel. (till mitt försvar vill jag säga att vi hade typ tio högljudda föräldrar runt om oss och lätt dubbelt så många dubbelt så högljudda barn - mitt i lämna-barnen-på-skolan-och-kolla-att-de-ha-med-sig-allt-och-inte-springer-in-med-skor-i-klassrummet-och-att-de-kommer-ihåg-att-säga-bonjour-till-fröken-och-OJ-nu-MÅSTE-jag-skynda-för-att-hinna-till-jobbet-kaoset)
det är dock för varmt för att skriva utförligt nu. men jag lever och mår. i 25-gradig värme klockan tio på morgonen.

TJONG!

fick en teckning av en av tvillingarna igår. dinosaurier.

 

 

and i'll share your love

 

what's new?

this blog is.

inläggen publicerade här nedan är alla direkt flyttade från min gamla blogg. kände att det kändes vettigt att skapa en egen blogg för det äventyr jag är på just precis nu och därför har jag flyttat över alla inlägg från förra bloggen fr.o.m. 17/8 2011.
här kommer nytt om mitt liv i frankrike och därmed också historier de la folie française.


-----
and psst... this site is (so far) under construction.

jag lever. lever över. lever över förväntan bra. faktiskt

hängde med mamie (den kroniskt less:a, men ack så uppskattade kvinnan som blivit lite grann av min, mycket omaka, radarpartner) hela förmiddagen idag och tillsammans hann jobba oss genom tre olika städer (större samhällen, mindre städer?), så där lagom nyvakna och uppvärmda av morgonsolen genom bilrutorna.
sedan har jag hämtat tre finklädda och leksugna pojkar från första resp. andra dagen i skolan och strukit skjortor - och i tell you (eller je t'assure som mamie skulle sagt) - jag kommer bli kung på att stryka skjortor.

m

det är så otroligt frustrerande att inte ha kontroll och att inte kunna göra något för att lyckas ta kontrollen. att ha ansvar som man inte vet om man lyckas axla, inte på grund utav bristande intresse eller engagemang utan på grund av att omgivningen inte bidrar med det som krävs för att skapa en schysst grund att stå på.
jag är så less på att vara stressad och en stor del av min aupair-dröm är att kunna fokusera på en sak - ett jobb - och sedan på mig själv; att ha ett projekt och maximalt två sidoprojekt (barnen, resp. träning och bokläsning). detta istället för att ha tre projekt:
1. ungdomsledarjobb
2. förskolejobb
3. postjobb
och (minst) fyra sidoprojekt:
1. a) ledamot i kommunfullmäkige, b) partipolitiskt engagerad
2. a) bodypump-instruktör b) aktiv i korpen
3. engagerad i arrangerandet av någonting större
4. engagerad i nystartat replokalsprojekt
vilket jag råkat ha haft under vårterminen. det tär på en att göra för mycket, framför allt när man ska kombinera detta med att också fokusera på sig själv och sina vänner.

aupair-drömmen hägrar alltså, men efter en och en halv vecka i frankrike har jag inte hunnit nå dit än. jag längtar dock. kan knappt bärga mig. vill komma in i en vardag. vill ha koll på vad jag sysslar med. vill veta vad som gäller; när jag ska jobba, hur jag ska jobba, hur jag får betalt, hur jag ska använda telefonen jag fått låna, om jag borde ha en privat telefon, hur jag bör betala när jag ska tanka, vad som händer om jag blir sjuk, när jag får ta semester, när jag får skriva kontrakt, om jag borde köpa half-fare card till tågen osv. osv. osv. you get my point
jag är alltså inte där än och ikväll, när jag planerat att träffa maria och andréa för svensk filmkväll och avslappnat häng så blev jag hemma istället:
påbörjade ett samtal med mamman för att reda ut ovanstående och tyckte att det gick ganska bra - tills hon kom på att hon ju har tre barn och en kroniskt less (det där var elakt) mamie och en matglad man att laga middag till. och ballonger att plocka ner. och skolryggsäckar att förbereda. och barn att duscha. och att lägga i sängen. och plötsligt hann vi inte längre
och plötsligt var klockan för mycket för att åka till maria.

jag tror och hoppas att det blir bättre. att den där vardagen kommer och att den där drömmen absolut kan bli verklighet, men - som min frustration och det här inlägget förtäljer - jag har inte hunnit nå dit än.

m

SOUNDTRACK: anderson, album: we radio anderson

som tur är var ledig första gången (en hel dag) igår och genom en aupair-organisation i genève fick jag precis vad jag behövde:

det var fett fett.  och nu ska jag iväg och träffa ett par av de här fina:

 

här är min fantastiskt fina franska familj.

 

 

 

 

fin kväll ikväll. fin dag också. trots att det tog 1,5 h att klippa naglarna på de små liven.

födelsedagstvillingarna blev överraskade med finmiddag ute och la fille au-pair fick följa med.

bilder kommer senare. nu: sova. (alldeles för sent för mitt eget bästa egentligen)

 

----

och PS. nej, jag gråter inte på bilden. jag tvättar bort mitt smink.

och PPS. nu jag har varit här över en vecka!

om tre minuter ska vi (förhoppningsvis, om inte mamman försovit sig - igen - (but i like her anyways)) iväg till thoiry där det finns ett shoppingcenter och jag är taggad. jag har knappt haft tid att lämna huset de här senaste dagarna och igår när jag hade tid så fick jag inte igång bilen för batteriet hade laddats ur för-jag-hade-glömt-att-stänga-av-lysena-för-här-stängs-inte-lysena-av-när-man-stänger-av-bilen-som-de-normalt-sett-gör-i-sverige och så vidare och så vidare.

börjar dock skriva nu i alla fall för att få inlägget publicerat idag och inte om flera dagar för då är jag rädd att det blir fett långt. så (ur mina dagboksanteckningar)...

...29/8:
precis som när man gör andra saker för första gången så snurrar det i min skalle. det går liksom inte att se detaljer för man fokuserar på alla detaljer (see the problem?).
mamman och pappan kom hem 2 timmar senare än planerat och det tar helt klart på krafterna att inte få vila när man tänkt sig.
tog dock en promenad som var FANTASTISK. vyerna och vädret är ju to die for och med fin svensk musik i öronen och en välbehövlig stund för mig själv så kunde det knappast blivit bättre.

DAGENS SOUNDTRACK:

FETT TRÖTT.
och jo, jag överlevde, men det är en utmaning och jag har mycket att lära. tell you more later.

for now,
MUSIK ATT SOVA/SLAPPNA AV TILL: ólafur arnalds – 0048_0729 (pour plus, il faut attendre.)

lugnet före stormen? kanske. imorgon börjar det nämligen på riktigt. ingen mamma och ingen pappa i huset. håll tummarna för att det går bra!

DAGENS SOUNDTRACK:

jag ser toppen.

först ser jag mina knän. en skärva av la chaise-longue. orange, under mina fötter. beiga golvplattor. löv. en bråkdel av de som hamnat på marken efter stormen i förrgår.
jag ser blått vatten därefter. klor. nystädat. en syrsa som försöker lära sig simma. till vänster, två soffkuddar i gräset. de tillhör soffor, likadana som de i uteserveringen på umeås bästa café.
jag ser en parkbänk placerad med fronten ut mot branten. kronan från ett träd som jag ännu inte vet namnet på sticker upp och sträcker sig över klippkanten, högre än sina träslagsbröder, som för att få se ännu längre. få se bortanför den gröna dalen. ett gult fält. gröna, lummiga skogspartier.
jag ser inte allt. dalen är för djup.
bergsfoten på andra sidan är befolkad. glest. glest, men genuint. de har kvällssol.
sedan ser jag träd. mörkgröna, täta. de klättrar uppför bergväggen. vill också förundras. vill också få se.

kyrkklockan slår tre i farges och där, på andra sidan mina knän, på andra sidan poolen och dalen och bergkammen som är täckt i grova granar och sensommarsol,
där ser jag snön.
där. där reser sig den ståtliga toppen av mont blanc.

har haft ont i magen idag. inte för att jag inte vill vara här utan troligtvis för att jag vill vara här och jag vill vara där och jag vill vara överallt och har med andra ord inte tagit det särskilt lugnt senaste veckorna för att hinna vara överallt. jag missade m.a.o. festen som famlijen var på från 12-19, jag och mami (mormor) hängde i huset istället. hon siestad e framför tv:n och jag siestade i sängen. sedan åt vi en av de tystaste middagar (den tystaste?) jag varit med om.
obekvämt?
nej, faktiskt inte.
avslappnat.
helt utan språkliga förväntningar från ena sidan och helt utan prestationsångest från den andra. mot slutet kom "samtalet" igång mer och hon sa:

idag har det stormat. vi har byggt bilbana. jag har kört bil för att utforska omgivningarna. vi åt bröd och ost till middag för det var strömavbrott. /maja, 7 år.

 

SOUNDTRACK: tallest man on earth - into the stream

första dagen. bad, bad, bad (som i att bada förövrigt. inte som i "dålig").
jag började med att (på knagglig franska) bond:a med tvillingarna i deras rum imorse. käkade en typiskt fransk frukost med croissanter och massor av marmelad och sylt och nutella (inte för mig iofs. obviously). lyckades faktiskt få i mig ett grovt bröd, men jag misstänker att det finns en risk att det blir snålt om sådant i framtiden.
sedan har vi badat. i poolen. i mängder.

huset är helfräscht. byggdes för tre år sedan och är arkitektritat. utsikten är to kill for (600 m.ö.h. om jag förstod det rätt) och vädret är STEK.

 

ikväll har "min familj" en liten grillfest (äter alltså middag nu - klockan 22), men jag käkade tidigare med barnen och tar det coolt nu istället. är rädd att jag, om jag försökte sitta med dem, skulle sluta i något halvdeprimerat state of mind eftersom jag är för trött för att försöka förstå och göra mig förstådd. peppar istället upp i ma chambre (mitt rum) och tänker att "tamme tusan - snart sitter jag också där och skrattar och sällskapar, på franska."

30 minuters internet för 29 kronor på arlanda. under 1 krona/minut! ahmahgaahd.

känner mig lite unsatisfied. hade ju planerat att kunna flanera omkring och fördriva tid fram till incheckning klockan 17.30, men för det första blir man osmidig med en bagagevagn och för det andra kommer jag ju måste optimera tiden för att använda internet tiden maximalt och ändå, ändå, när jag kollat facebook, twitter, bloggar (som jag inte ens följer) och aftonbladet och allt så kommer det bara ha gått trettio minuter. inget flanerande på internet, nehepp.

känner mig också aningens ambivalent för jag är så nervös inför vad som väntar att jag gärna skulle låta det dröja lite extra länge, för att om möjligt bli mer redo. samtidigt så är jag nog så redo jag kan bli. tiden får gärna flyga förbi så att jag får möta framtiden och familjen och frankrike fort.
eller så får den gå i normal tempo. jag kan ändå inte påverka den. lugna andetag.

nu ska jag njuta av den otroligt obehagliga, men välkomna och fruktansvärda känslan av ovisshet.
lägger framtiden i guds händer.

there's a happy home somewhere for me.
jag har ett här. i sverige. och jag kan alltid komma tillbaka. om 14 minuter är det den 24:e och avfärdsdatum.

 

enda gången det är fett värt att vara tät i näsan: vid avloppsrensning.

 

 

SOUNDTRACK: spellistan som känns som en resa (spotify)

SOUNDTRACK: http://open.spotify.com/album/7bqfgycY7RANR6ICV1rmm1 (CAT POWER - JUKEBOX)

 

 

har under kvällen kommit underfund med att jag inte är ensam skandinav på väg mot den stora hexagonen i söder. i bakgrunden snurrar det som kommit att bli ett soundtrack till mitt liv den senaste året. cat power <3 jag knyter ihop säcken. laddar inför storstädning och postjobb imorgon.

och - jag sover den sista natten i min lägenhet.

I love to see the towns go crawlin' by
There's something I’ve got to do
Before I die

And when that old southern train comes calling me
There's something over the hill
I just got to see

häller våffelsmet i stekpannan mitt i flyttkaoset. knipsar på örhängena och snurrar ett varv framför spegeln.
going in to town i am. en snabbis med finsällskap i bilen av ninxen och sorina.
första "våfflan" smakar fiskpinnar. dränker den i hallonsylt. hallonsylt och fiskpinnar i flyttkaoset. jens lekman sjunger om northern light och spilled beers och jag njuter och är stressad och vill inte, men taggar till tusen.

om en vecka har jag lämnat vännäs, men ännu inte anlänt till la france.
här är en bild på mig och min kommande bästa vän:

ursäkta spegelvändningen, men nu måste jag dra.

klickar in på min föregångares facebook-sida och inser: